Jaktlycka i Sörmland!

Denna råbock sköt jag under vår vistelse i Katrineholm för några veckor sedan. 

Jag och pappa satt vid en gles tallskog på en hög höjd och vakade. Framför oss hade vi en åker, och bortom den hade vi ett hygge som sluttade ned mot åkern cirka 200 meter bort. Solen höll på att gå ner och sken genom tallarna. Vädret var perfekt, inte för blåsigt närmast vindstilla. 

Ingenting hade hänt på ett långt tag och några djur hade inte setts till ännu, läget var lugnt. 

Men plötsligt fick vi syn på en get som kom nästan smygande nerför hygget på andra sidan och ut på åkern och började beta. Kikaren åkte fram och vi spanade på den ett långt tag.

Plötsligt fick vi se något röra sig uppe på hygget, i kikaren såg vi hornen och vi kunde konstatera att det var en bock. Den betade sig sakta ned genom hygget och slutligen ut på åkern. När bocken befann sig en bit ut på åkern mätte vi avståndet med hjälp av avståndsmätaren som visade 168 meter. Jag gjorde mig beredd. Jag lade mig ner och tog stöd med bössan mot en sten och lade mossa under för att underlätta skjutningen och få det så stabilt och säkert som möjligt. Jag visste att pappas 6,5:a gick mitt i prick på 160 meter.

Jag låg och väntade och när bocken vände bredsidan till siktade jag i bogen.

Adrenalinet hade börjat pumpa i kroppen och hjärtat slog fortare. Allt ljud runtomkring mig försvann och endast råbocken var i fokus nu. Det var nu eller aldrig.

Jag kramade sakta av avtryckaren, det small. Kände ingenting i axeln, jag kände knappt att jag hade skjutit. 

Geten hade jag sett hoppat iväg så fort jag skjutit, men inte bocken. Var det verkligen möjligt? Hade jag skjutit min första råbock? Tankarna gick runt och jag ville ivrigt ned och kolla om jag hade fällt bocken. 

Jag lade sakta ned bössan och kollade på pappa. Han såg nöjd ut!

Och jag nästan förstod på blicken hans att jag fällt bocken.

Vi gick tillsammans nedför skogskanten. Korsade snett åkern, jag på mitt adrenalin hade någorlunda svårt att ta mig fram på den blöta terrängen men synen när vi kom fram var värt mödan. 

Där mitt framför näsan på mig låg råbocken. Jag hade skjutit den på 168 meter.

Jag fick sätta mig bakom bocken och placera huvudet på min fot, så huvudet och hornen skulle synas bättre. 

Sagt och gjort. Bilden ovan är resultatet. 

 Detta var mitt andra vilt som jag fält i Sörmland, nu längtar jag tills nästa gång vi far ned dit och hoppas på att få fälla fler vilt!

Ha det gött kära jaktkamrater och vänner, jag önskar er en riktig skitjakt!